Hello! I'm back and it's summer!!!

 

Jag har haft tre fantastiska månader på resande fot och en underbar månad hemma med familj och vänner. Jag och min älskade Olof har firat våra TRE år tillsammans och skålat för vår nya lägenhet vi flyttar till om en vecka. Först fem långa sköna dagar i hans sommarhus på Koster utanför Strömstad. Fem långa sköna dagar med min älskades familj, min familj och med varann. När tiden är kommen kör vi vår silvriga bil till Stockholm och packar upp våra gemensamma saker, dricker ett glas vin och lyssnar på First Aid Kit.

Vi är arbetslösa och älskar det, än så länge, för än så länge finns pengar kvar från Norge. Och prisa Gud, för snart kommer återbäringen!

 

Älskar livet just nu. Men trots att jag inte har något att klaga på har jag mina hopplösa och oförklarliga dalar. Kanske är livet så bra just nu att lyckan bara inte räcker till vissa dagar. Vid såna tillfällen är det så skönt att ha Olofs varma axlar exakt bredvid mig eller ett telefonsamtal bort.

Vi har haft tre månader tillsammans med konstant umgänge och en resa på andra sidan jorden där vi tidvis har tagit dumma beslut, träffat hemska människor, haft hemlängtan och känt oss ensamma. Tre underbara och påfrestande månader utan paus och nu, i Sverige, ligger vi med telefonerna klistrade i nävarna och smsar varann som hungriga vargar varje minut isär. Att vara ifrån varann är bra, säger människor som vill komma in och peta och dirigera. Men, vi har varit tillsammans i tre år, vi har testat alla varianter och vet vad som får oss att funka bäst.

 

Det finns ingen bättre människa på hela jorden jag hellre skulle vilja vakna upp bredvid, äta frukost med, handla, tvätta, laga middag och sedan äta middagen med innan vi sätter på en rulle och jag somnar på hans bröst i soffan och han bär mig till sängen utan att försöka väcka mig, återberättar andra delen av filmen till frukosten nästa dag och vi tänker på det fina i att veta exakt hur denna dag kommer sluta, att den kommer sluta likadant.

 

Vad är livet om inte en vardag där man bara är vardaglig med någon och ändå kan känna sig helt pirrig inombords? Dagarna med Olof är dom bästa i mitt liv, även om vi inte gör någon nytta i världen eller ens tar av oss pyjamasarna över dagen vissa dagar, för bara vi vet hur fulländade vi känner oss av en helt vanlig dag full av kärlek.

 

Det räcker.